Inga framgångar midsommardagen

Familjen körde glatt upp till Rättvik midsommarmorgonen lyssnandes till ac/dc. Ylva sa åt mig ”pappa, sluta inte slå på ratten” och satt själv därbak i bussen och dunkade i takt till TNT.
En rörd och mycket stolt far körde vidare, nu frenetiskt trummande. Vilken dotter jag har tänkte jag för mig själv. Ylva är bara 6 år, det tog mig ytterligare flera år innan jag kunde uppskatta så avancerad musik. Hon har verkligen kommit långt i utvecklingen. Visst, redan ifjol uppskattade hon Royal Republics Tommy Gun, men den är mer kommersiell, detta kräver ett större djup.

På vägen hem med svansen mellan benen förklarade jag U2´s texter för henne samtidigt som vi letade troll i skogarna längs med dalälven, betydligt mer lågmäd stämning men ändå ganska munter.
Hazel fungerade inte riktigt och hängde återigen på högertömmen. Ett problem som måste lösas, gott om krafter kvar hade vi, men det var omöjligt att gå ut ett spår.
Smilla blev väl felanmäld får man väl säga. Lindesbergs lösa underlag kombinerat med de snäva svängarna blev för mycket för henne och hon galopperade i sista sväng under avancemang, var nog en pallplats som rök. Hon skakade enligt rapporterna mycket i bakknäna efteråt och banan passar inte hennes aktion, borde jag tänkt på. Vi får se hur hon tar loppet, har hon inga men av det så fick hon i alla fall ett race i sig, min känsla är ändå att hon utvecklats lite.